Hösten 2021 var det dags för 110-årsfirandet och vi fick då höra historien om områdets utveckling. För att friska upp minnet publicerar vi följande artikel hämtad från Blekinge Läns Tidning från den 7 oktober 1961. Den beskriver personer som haft stor betydelse för området under de första 50 händelserika åren då Bergåsa växte fram som stadsdel. Artikeln om stadsdelen som då firade 50 år är skriven av journalisten Gry. Som läsare förstår man vilken betydelse den aktiva villaföreningen haft genom åren. Villaföreningen jobbar än idag aktivt för sina medlemmars stadsdel och många frågor som behandlades under villaföreningens första halvsekel är fortfarande aktuella så som trafikfrågor och vår badplats. Vi hoppas kunna fortsätta vara lika aktiva framöver och att flertalet hushåll i området stödjer verksamheten genom medlemskap.
Blekinge Läns Tidning 1961-10-07
Villasamhället Bergåsa i Karlskrona började uppföras våren 1911 och redan på hösten kunde ”nybyggarna” flytta in i sina nya bostäder. Det var inte enbart glädjetoner under de första åren. Myndigheterna var restriktiva när det gällde gator och andra bekvämligheter, spårvagnsledningen trissade upp sina taxor, militären höll på att lägga beslag på Studentviken. Ja det var ingen hejd på attackerna mot det nya samhället. Men det fanns män i ledningen för villaägarna, som slog tillbaka med näbbar och klor.
Ständiga skärmytslingar med stadens myndigheter präglade de första åren
Bergåsa villasamhälle har i dagarna funnits till i 50 år. Det är ingen lång tidrymd i ett samhälles historia. Men Bergåsa har heller inte vuxit fram med amerikansk fart, tvärtom har utvecklingen gått ganska sakta sedan den första bebyggelsen kom på plats. Det var år 1911, som de första villorna byggdes på Bergåsa-området mellan Valhallavägen och Vasagatan och som kom i ett tidigt stadium av samhällets tillblivelse. På Vasagatans norra sida gick det trögt med byggandet och först fram på 1920-talet nåddes Västra Marks-området. Annars minns nog Karlskronaborna Bergåsa som en sluten enhet, vars gräns gick intill bergs- och skogsområdet bortom tomterna som gränsade intill Vasagatan.
Kontoristen Carl Sahlström omhänderhade sekreterarskapet i föreningen under de arbetsammaste åren och svarade för den historik över Bergåsa som finns tillgänglig.
Löjtnant Emil Åhström, var en energisk talesman för sitt samhälle.
Förhistorien om Bergåsas tillblivelse är ganska lång och delvis höjd i dunkel, men av gamla protokoll från den första föreningen på området, Bergåsa fastighetsägares egnahemsförening, kan man få fram en hel del. En klar bild av de först åren har emellertid sekreteraren i den ombildade föreningen, Föreningen Bergåsa villaägare, kontoristen Carl Sahlström, lämnat i en översikt till ett protokoll, då samhället firade tioårsjubileum 1921. I denna resumé heter det bl.a. :
Då bostadsnöden i Karlskrona vid sekelskiftet var ganska stor och stundtals nästan outhärdlig, tvingades en hel del av stadens invånare, i synnerhet de som hade stora familjer, att flytta utom samhället. Detta gav anledning till att bostadsfrågan togs upp i pressen, där en del insändare och artiklar, behandlade vad andra samhällen gjorde för uppmuntrande av byggnadsverksamheten och speciellt egnahemsrörelsen och dennas stora betydelse.
Den första framstöten synes ha gjorts den 25 april 1901, då verkmästaren P.A. Kjellberg ingav en motion till stadsfullmäktige, vari han föreslog att 28:e och 30:e kvarteren i Karlskrona skulle upplåtas för egnahembebyggelse. Något beslut kom inte och år 1903 ingav konsul W:m L. Thörn en liknande motion. Först den 1 december 1904 fattade stadsfullmäktige beslut i ärendet, men då bestämdes att Bergåsa skulle upplåtas för att bygga bostäder åt arbetare. Genom en intensiv presskampanj och direkta personliga påverkningar lyckades man så småningom få stadsfullmäktige att frångå detta beslut. Men först den 18 februari 1911 fick egnahemsspekulanterna på Bergåsa sin önskan genomförd i stadsfullmäktige. I början av maj samma år hade KB (Kunglig Majestäts befallningshavande) sagt sitt ord och uppförandet av villorna kunde börja.
I två omgångar uppläts sammanlagt 45 tomter för bebyggelse på Bergåsaområdet. Nu blev det verklig brådska med att komma i gång, då byggherrarna ville komma in under, eget tak till den 1 oktober. Det sprängdes, planerades och byggdes av hjärtans lust. Men mitt i alltihop utbröt strejk bland arbetarna. Villaägarna var emellertid vidsynta och tyckte att de tre ören löneökning, som arbetarna begärde var skäliga, varför man gladeligen betalade. Men stadens byggmästare var inte lika medgörliga och det förtröt dessa på det högsta, att villaägarna gått med på arbetarnas lönekrav. Följden blev att byggmästarna lyckades trumfa igenom leveransförbud på material. Visserligen hade en stor del av byggarna hunnit få fram det material, som behövdes, men i en del fall var man tvungen att skaffa den från annat håll, vilket naturligtvis fördyrade byggena avsevärt, i en del fall med ett par tusenlappar. Den 1 oktober var det i alla fall så pass klart, att man kunde flytta ut, även om en del av villaägarna inte fått sina hus fullt färdiga. Man hade dock tak över huvudet och var glad över att ha kommit så långt.
Studentviken i fara
Det var emellertid inte bara byggena som vållade bekymmer. I april 1912 beslöt stadsfullmäktige på ansökan av chefen för Karlskrona grenadjärregemente att upplåta större delen av Studentviken åt regementet och på så sätt utestänga allmänheten från tillgången på detta bad. Detta väckte en våldsam opinion bland villaägarna och efter en sakligt protest lyckades man få fullmäktige att betydligt inskränka på det område, som regementet skulle få disponera.
Men de militära myndigheterna hade flera attacker i bakfickan och endast med möda avstyrdes ett förslag om att grenadjärregementet för 25 år skulle få arrendera Västra Mark som exercisplats.
Med spårvägsbolaget låg man också i ständig fejd. Den hade ju startats redan innan bebyggelsen kom i gång och torde ha bidragit i stor mån till att den blev av. I berättelsen påpekar hr Sahlström ”att vårt samarbete med spårvägen ej alltid varit av behagligare slag och nog söker den fortfarande pressa oss, som är beroende av den, med oskäligt höga priser. Vi hava flera gånger gjort framställningar i detta avseende, men hittills utan framgång”.
Ingenjör Nils Flyborg har under ett 30-tal år hunnit bekläda flera av posterna inom styrelsen.
Om gatorna och deras skötsel hade man heta diskussioner med staden. Genom olika tolkningar av gatustadgan för Karlskrona stad kunde man inte enas om kostnadsfördelningen. Vid tre tillfällen måste man besvara stadsfullmäktige, men denna institution hade samma inställning som drätselkammaren, varför överklagande gjordes hos konungens befallningshavande. Efter lång betänketid resolverade denna myndighet, att frågan var av juridisk art och alltså måste avgöras vid domstol. ”Staden väntas sålunda komma att stämma de villaägare som tredskas med betalandet av hittills iordningställda gatudelar och samhället är genom överenskommelse mellan samtliga villaägare berett att taga emot och parera stöten, vissa om seger i denna oss påtvungna strid”, säger hr Sahlström i tioårsresumén. Det var alltså hårda tag på ömse håll, men villaägarna var envisa och i stort torde de väl slutligen ha fått det som de ville.
Fastigheterna Korpralsgatan 2, 4 och 6 under uppförande år 1911, tagna från gårdssidan.
Nuvarande föreningen bildades 1919
Känslan av samhörighet var stor och för att effektivt kunna bevaka sina såväl juridiska som ekonomiska intressen hade redan ett par år efter byggstarten en sammanslutning kommit till stånd. Den kallades Bergåsa fastighetsägares egnahemsförening och tillkom på initiativ av dåvarande varvskontoristen Axel Magnusson. Man fann emellertid att en fastare organisation behövdes och för den skull bildades Föreningen Bergåsa Villaägare på sammanträde den 25 februari 1919. Till ordf. i denna utsågs dåvarande folkskolläraren Ernst Lundberg. Sekreterare blev kontoristen Carl Sahlström och övriga styrelseledamöter stationsskrivaren J. Sjöholm, flaggmaskinisten K. K. Pettersson och kontoristen Axel Magnusson. Redan på föreningens första sammanträde överlämnades åt styrelsen att ordna med gemensamma inköp av fröer, grus, ved och andra förnödenheter.
På aktiviteten kunde man näppeligen klaga. Redan på styrelsesammanträde den 3 mars 1919 beslöts inhämta en del upplysningar i nya kyrkogårdsfrågan för att vid nästa allmänna sammanträde väcka förslag till protest.
Vid sammanträde den 2 februari 1921 beslöt man att gå till attack i spårvägsfrågan, då stadsfullmäktiges politik i detta avseende var alldeles förkastlig och ruinerande för dem som var tvungna att använda sig av spårvägen. Stadsfullmäktige bara höjer och fördyrar avgifterna, påpekade löjtnant Emil Åhström. Om intet annat hjälpte borde man undersöka möjligheterna för en omnibusslinje till de norra stadsdelarna. Efter en längre diskussion beslöt mötet uttala sin skarpaste protest mot spårvägens oavbrutna taxehöjningar. Samtidigt beslöts tillsätta en kommitté för att utreda frågan om en busstrafik mellan staden och exempelvis Bergåsa-Sunna.
Som synes var Bergåsa samhälles första tio år ganska händelserika.
Men meningsbrytningarna mellan villaägarna och staden fortsatte. På decembersammanträdet 1923 luftades ett förslag om att uppföra s.k. kopplade och höga hus i Västra Mark. Mot detta opponerade sig villaägarna och i dag kan man konstatera med lyckat resultat. Bergåsa och Västra Mark har förblivit villasamhällen.
Vackert inslag i stadsbilden
När man talar om jubilarer brukar man ha anledning tala om skiftande öden. Det gäller väl näppeligen på Bergåsa samhälle. Skiftningarna skulle i så fall vara att det ständigt utvecklats framåt, växt utöver hela Västra Mark, men bibehållit sitt ansikte, ett litet tjusande villasamhälle, numera mitt i staden. Utan tvekan har villaägareföreningen på området betytt oerhört mycket för dess utveckling och medlemmarna har hela tiden lojalt följt sin förening. Arbetet fortsätter i samma anda och det finns goda skäl tro, att också framtiden kommer att gå i det stora samförståndets tecken i arbetet inåt, men med viljan till kamp för egna förmåner utåt.
Det är inte Bergåsa-Västra Marks villaägares förening, som nu firar sin 50-åriga tillvaro, utan det är samhället själv. Från 1911 till 1961 har det bestått och det är av sikten att i mitten av månaden fira denna milstolpe. Men föreningen är samhällets fasta klippa och därför må det vara befogat att nämna namnen på dem, som i dag bär ansvar för förening och samhälle. Ordförande är ingenjör Nils Flyborg, vice ordförande distriktschef Lennart Hullberg, sekreterare linjeförman Gustaf Christiansson och kassaförvaltare tekniker Carl Egon Norén samt civilingenjör T.V. Wittrock.
Folkskolläraren Ernst Lundberg var Bergåsa villaägareförenings ordförande under många år.
I dag är Bergåsa och Västra Mark fullbebyggda områden. Den vackra villastad, som numera ligger mitt i staden, kan inte utvecklas mera. Men man kan önska lycka till i fortsättningen och hoppas att stadsdelen skall förbli den särpräglade och välvårdade exponent av energi och samarbetsvilja den är.
Gry.
Minnesbilder
Det var år 1911 som villaområdet Bergåsa i Karlskrona började ta form. Från maj fram till september hade ett 30-tal villaägare uppfört sina fastigheter denna sommar och i slutet av september hade alla inflyttningsklart. En av de som då var med, f.ö. enda kvarlevande manliga villaägaren, är f. varvskontrollanten Axel Magnusson, som berättar något om Bergåsas tillblivelse.
Initiativet till en egnahemsbebyggelse på Bergåsa togs av dåvarande landssekreteraren, sedermera landshövdingen i Visby G. W. Roos. Det första sammanträdet med hågade egnahemsspekulanter hölls i poliskammaren och där fick man sätta upp sig för de tomter man önskade få disponera. Principerna för att välja var minst sagt patriarkaliska. Den som hade de lägsta inkomsterna fick först välja sina tomter och sedan följde uttagningen efter stigande inkomstskala. En förutsättning var dock att egnahemsspekulanterna disponerade minst 2.000 kr. Staden medgav sedan lån med ytterligare 4.000 kr. och grundkapitalet blev sålunda 6.000 kr. De yrkesgrupper som var främst företrädda var underofficerare och polismän, vilket väl också fastighetsregistret från dessa dagar kan ge besked om.
Varskontrollanten Axel Magnusson var föreningens förtroendeman i många år på olika poster.
Sammanhållningen mellan villaägarna var redan från början god och barnen bildade också en sammansvetsad enhet. De samlades i den s.k. Vasaparken, där de roade sig med olika lekar. Naturligtvis kände alla varandra och man umgicks fritt och otvunget – precis som en familj och fråga är väl om inte gamla Bergåsa fortfarande har kvar en del av den prägeln. I den mån de gamla själva eller deras barn lever kvar.
Bergåsa villaägareförening bildades 1919 och därmed fick Bergåsa villaägare en fast organisation som på olika områden tillvaratog deras intressen. Innan dess samlades man hos en av villaägarna, framlidne tillsynsläraren Ernst Lundberg. Här diskuterades vad som skulle göras för den gemensamma trivseln och man enades om gemensamma inköp av fröer och plantor. Så har föreningen arbetat vidare i samma spår och den dag som i dag är tycker jag nog att andan är densamma och sammanhållningen mycket god. Jag hoppas att vi ska kunna fira vårt jubileum under samma angenäma former, som tidigare varit fallet, när föreningen nu går att hålla en sammankomst för att återkalla i minnet den första bebyggelsens tillblivelse på Bergåsa, slutar herr Magnusson.
Källa: Blekinge Läns Tidning, 1961-10-07
Fotnot:
- Emil Åhström var född 1867 och dog 1939. Han var bosatt på Kronobergsgatan 10 och var med från bildandet av villaföreningen. Hans yrke var löjtnant i flottan och han var även stadsfullmäktigeledamot. Theresa född Lenander, 1869-1958, var hans hustru. Han var även föreståndare för biografen Imperialteatern i Karlskrona.
- Kontoristen (kontorsskrivare) Carl Sahlström, bodde på på Vasagatan 16 och var med från starten när villaföreningen bildades.
- Ingenjör Nils Flyborg, som hade sin hemvist på Studentgatan 12, gick med i villaföreningen 1934, var sekreterare och så småningom ordförande i många år.
- Folkskolläraren (tillsynslärare) Ernst Lundberg boende på Vasagatan 20, var med och bildade villaföreningen.
- Varvskontoristen (kontrollant) Axel Magnusson, Korpralsgatan 8, var den som initierade villaföreningens tillkomst.
- Civilingenjör T.V. Wittrock, Idrottsvägen 3, styrelsemedlem i villaföreningen 1929.